Johan Norberg har precis kommit hem från Prag när vi får tag på honom inför den här intervjun. Dagen efter ska han resa vidare till New Orleans för att sedan avsluta veckan med Washington DC. Mellan resorna ger Johan oss sin syn på framtidens resande och hur det påverkar globaliseringen.
Hur påverkar flyget den globala integrationen?
Vi märker det väldigt tydligt när det inte funkar. När den isländska vulkanen Eyjafjallajökull fick ett utbrott och spred sin aska över världen 2010 blinkade avgångsskyltarna på Europas flygplatser plötsligt i rött – alla plan var strandsatta och alla drabbades. Affärer och semesterresor uteblev och ganska snart gapade vissa varuhyllor tomma, industrin fick inte komponenter och viktiga läkemedel och organ för transplantation kunde inte ta sig till rätt ställe.
Du har skrivit en bok om Eurokrisen – finns det ett samband mellan resande och protektionism?
Många av våra viktigaste handelsrelationer skapas på plats, där människor på resa får nya idéer och hittar nya samarbetspartners. För att inte tala om alla de miljöer där man inser att ens egna varor och tjänster skulle kunna få en marknad.
Men jag tror att resandet är mer betydelsefullt än så. När vi regelbundet ser omvärlden och i perioder studerar eller arbetar där så blir det verkliga platser och inte bara färger på en karta. Vi inser att de också är människor med verkliga behov och intressen. Jag tror att det gör det lite svårare att sluta sig inne, strunta i andra, eller uppföra tullmurar mot dem. Ett skäl till att svenskarna reagerade så starkt och generöst på tsunamin i Indiska oceanen var att så många av oss har varit i länder som Thailand och har träffat människor och platser som dränktes.
Hur och var tror du vi reser om 15 år?
Allt pekar på att vi kommer att resa mycket mer, kort och långt. Ju mer information om och kontakter med andra länder vi har, desto mer vill vi också resa dit. Det är en process som bara har börjat. I en värld där företagen oftare är mindre och mer lättrörliga måste de också snabbt kunna upprätta samarbeten med andra människor, på andra platser. Efterfrågan på flyg kommer att växa rejält, och då gäller det att vi kan hantera flaskhalsarna på vägen. De som inte gör det kommer att ha problem med sin attraktionskraft framöver.
Hur tror du världen ser ut år 2050 och hur reser vi då?
Stora delar av världen som vi länge har betraktat som bakvatten kommer att vara rika då, om trenderna kring utbildning, teknikspridning och produktivitet står sig. Den genomsnittliga kinesen kommer att vara lika rik som den genomsnittliga amerikanen är nu, Brasilien kommer att vara lika rikt som Sverige i dag och Indien lika rikt som Taiwan är nu. Det innebär att många fler av affärsmodellerna, innovationerna och kulturuttrycken kommer att härstamma från dessa länder. Globaliseringen kommer att vara global, och inte bara västvärldens sätt att sprida sin kultur över världen.
I dag finns det runt 2,4 miljarder människor i världen som tillhör en medelklass som har råd att konsumera och i någon utsträckning resa. 2025 kommer det att vara 4,2 miljarder. Det är en fullkomlig revolution. Denna växande medelklass, framförallt från Kina, kommer att vilja se sig om.
Vilka transportmedel används 2050?
Det finns så mycket spännande planer på ritborden att tanken svindlar. Vid det laget kommer vi kanske ha supersnabbtåg i vakuumtunnlar som kan ta oss över väldiga distanser i tid till ett lunchmöte, och vi lär ha självgående bilar som tar oss dit vi vill medan vi sitter och sover eller arbetar. Dessutom lär en hel del semesterresor gå till en omloppsbana runt jorden.
Hur kommer flyget att ha utvecklats?
Förmodligen flyger vi både mycket snabbare och mycket miljövänligare. Men frågan är om inte det intressantaste vore helt andra trafiklösningar för flyget. Vi har redan en utveckling mot superlätta jetplan som sjunker i pris mycket snabbt. Det skulle kunna leda till att företag kan skaffa sig en liten flotta med privatjets. Skulle man inte kunna tänka sig en utveckling mot taxiliknande jetflyg? Jag kommer plötsligt på att jag snabbt måste till ett möte eller en vän långt borta från de reguljära trafiklinjerna, och då tar jag fram min taxi-app och gör en beställning.
Antalet människor som transporteras med flyg kommer att ha dubblerats från 3 miljarder 2012 till närmare 6 miljarder 2030. Källa: Air Transport Action Group (ATAG).
Kommer resor ha samma betydelse för människor 2050 som de har idag? Hur ser vi på värdet av de fysiska mötena i förhållande till digitala möten?
Det återstår att se vad som händer när vi så småningom har ”virtual reailty” som gör att det känns som att vi faktiskt är på en annan plats. Kanske kan det göra att viss form av sightseeing blir mindre efterfrågad, men jag tror att vi alltid kommer att behöva faktiska, verkliga möten. Det är en särskild känsla och en särskild laddning att vara på plats, med verkliga möten. Forskning visar att personer som först skakar hand innan de sätter sig ned och förhandlar har mycket större chans att komma fram till en uppgörelse.
Hur tror du att flygplatserna kommer att ha utvecklats?
Det finns ett behov av ökad bekvämlighet och smidighet, både när det gäller att ta sig till flygplatsen och att komma igenom den. Effektivare lösningar för de överdrivna säkerhetskontrollerna är nödvändiga. Det ska helst inte kännas så mycket mer komplicerat än att hoppa på tunnelbanan.
Flygplatsen kommer förmodligen fortsätta att utvecklas till en konsumtionsplats för upptagna och relativt välbärgade människor som annars inte har mycket tid över till att gå på stan. Då borde tjänstemarknaden slå igenom mer. Jag är förvånad över hur få flygplatser som erbjuder en snabb frisering, pedikyr, hjälp med datorn eller lagning av mobiltelefonen.
Johan Norberg
Författare, idéhistoriker och debattör
Född 1973, fru och två barn.
Svensk författare, idéhistoriker och debattör
Författare till den kritikerrosade boken Till världskapitalismens försvar, som översatts till flera språk, och kolumnist i Metro och Svenska Dagbladet.
Nyligen startade Johan Norberg ett uppmärksammat bokprojekt om storskaliga samarbeten där boken skapas med hjälp av ”crowdfunding”.
Hur ofta reser du?
Det varierar oerhört mycket. Det blir en jobbresa i veckan ungefär, och en rejäl koncentration av semesterresor under sommaren, kring jul och den mörkaste vintern.
Till vilka platser reser du?
Framför allt till Stockholm. Därför att jag vill bo i Malmö, men vill jobba med kunder i Stockholm. Och Köpenhamn, men det räknas väl inte, då det bara är en halvtimme bort? Sedan blir det många resor till USA också, då jag har en hel del uppdrag där.
Vilket är ditt bästa resminne?
Det varierar ganska mycket, lyckligtvis. Just nu är det nog från en resa i Sydamerika med hela familjen. Spektakulära miljöer med brasilianska stränder, argentinskt kött, chilenskt vin och en bussresa över de storslagna Anderna. Jag är fortfarande lite tagen över att vi svenskar inte har upptäckt dessa länder mer.
Vilket är ditt sämsta resminne?
Det är en resa från Italien genom Östeuropa med mamma och pappa strax före kommunismens fall. I Marina di Massa stals våra värdesaker, och medan vi skaffade nya pass på ambassaden i Rom bröt sig någon in i bilen och tog resten. När vi sedan for hem genom Östtyskland gick bilen sönder, och vi blev tvungna att illegalt betala reparationen i västvaluta och övernatta en natt längre än vi uppgivit för myndigheterna. Följaktligen levde vi i skräck för de östtyska poliserna. När de plötsligt inspekterade verkstaden samtidigt som vi skulle hämta bilen trodde vi att vi hade satt vår sista potatis. Men de tog en paus innan de hann till vår bil, vi kom över gränsen och firade med Coca-Cola i Västberlin.
