Danica Kragic Jensfelt är nog en lite främmande fågel på Kungliga Tekniska högskolan, KTH, i Stockholm. Uppvuxen i Kroatien kom hon till Sverige 1997 och fick en doktorandtjänst på KTH. Sedan dess har hon doktorerat, utsetts till professor i datalogi, till vice skolchef på skolan för datavetenskap och kommunikation och är nu en av våra främsta robotforskare. Och inte nog med det, hon finns med i både Kungliga Vetenskapsakademien och IVA, Wallenbergstiftelserna ägarbolag FAM och är hedersdoktor vid Villmanstrands tekniska universitet. Förutom det har hon haft ett eget sommarprogram i radio, utsetts till årets framtidsmama 2016 av tidningen Mama och varit fotomodell för modehuset Rodebjer, även om hon gärna syr sina kläder själv.
I Danicas framtid utförs farliga, tunga och tråkiga jobb inte av människor, utan av robotar som arbetar parallellt med oss. Hon ser en framtid där vi har mera tid över för att umgås med familj och vänner. Där vi utvecklar vår kreativitet, där resandet blir en del av det och flygplatsen bidrar till att ge oss inspiration. Det är en framtid där trafiken är eldriven, tyst och självkörande, där hon kan gå till jobbet tvärs igenom stan, andas ren luft, höra fåglarna sjunga och inte behöva vara rädd för att bli påkörd. Danica Kragic Jensfelt ser helt enkelt ganska ljust på framtiden.
– Det är en framtid där vi tänker, arbetar, utbildar oss och reser på ett annat sätt, där artificiell intelligens, AI, kan ge oss beslutsstöd och vi har mer tid för eftertanke. För att komma dit måste vi våga mer, omfamna den nya tekniken och göra den till vår.
– På ett sätt minskar behovet av resande, eftersom så mycket av kontakter och utbyte kan skötas via ny teknik. Samtidigt jobbar vi över ämnesgränserna och tillsammans med andra människor på ett sätt vi aldrig tidigare har gjort. Vi använder dataanalys, maskininlärning och AI inom branscher där vi aldrig förut varit. Då räcker inte mail. Om man ska integrera saker i fysiska system måste man vara där systemet är. Vissa saker kräver möten.
– Vi bygger globala system som ska kunna användas överallt och av alla i världen, oavsett om människor fungerar annorlunda, har olika kulturer, värderingar eller vanor. Det betyder också att vi behöver prata mer om etik och moral och annat som vi kanske inte diskuterar så öppet idag. Molnet finns och kan lösa problem, men vi utvecklar system för människor. Nya branscher kräver nya tillämpningar och nya sätt att tänka, men jag undrar om man verkligen kan tänka disruptivt via mail.
OM KREATIVITET
– Vissa delar av vårt kreativa jag kan definitivt födas av ensamhet, men när vi pratar med människor som gör helt andra saker uppstår nya idéer. Jag tror att när allting blir mer automatiserat kommer vi att jobba ännu mer med att utveckla och förädla. Kreativiteten blir mervärdet och det skapas främst i möten. I takt med att våra jobb automatiseras kommer vi att ha mer tid för oss själva och för varandra, vi får inte bli stressade, utan omfamna tekniken och använda den på bästa sätt, säger Danica Kragic Jensfelt.
– Att människor träffas, lär sig och inspireras av varandra, är viktigt. Vi får någonting annat av att vara någon annanstans under en viss tid, i en viss miljö och tillsammans med andra människor. Visst kan det gå via nätet och kanske vänjer vi oss vid att uppleva en annan vardag med Virtual Reality. Finns det då kvar drivkraft och intresse, ett sug efter att möta andra?
– Jag har en syster som bor i Princeton i New Jersey. Jag saknar henne, vi skypar förstås, men jag vill kunna krama henne. Det kanske finns ett smart VR-sätt att göra det. Men känslan av att vara där med henne i Princeton, med en kopp kaffe och promenera bland små second hand-butiker är en annan. Jag behöver den upplevelsen med den personen. Jag vet många som har familjerna utspridda och förr accepterade vi att vi bara kunde träffa familjen någon gång om året. I framtiden, om vi jobbar mindre, kommer den att bli så mycket viktigare. Jag vill gärna tro det. Att ha tid för vänner och familj, det ger oss styrka. Det ger resandet en annan funktion.
OM LIV OCH KARRIÄR
– Idag är livet inte optimalt, först vill jag studera, utvecklas och göra saker, sen när barnen kommer kanske jag vill vara hemma och fortsätta min karriär senare. Men systemet är inte så idag. Det skulle vara helt okej att jobba i tio år och sedan utbilda sig till något annat. Det vore jätteroligt att ta en paus när barnen är små och bo fem år i Kroatien. Jag kan utbilda mig till något annat, medan barnen träffar sina morföräldrar. Jag söker den flexibiliteten.
– Ur ett akademiskt perspektiv kommer utbildningarna av idag inte att finnas i framtiden. Nu finns det ett givet antal olika utbildningar och när du är 18 eller 19 bestämmer du dig för vad du ska bli. Sen flyter det på, du förväntas göra saker i en viss ordning och i en viss ålder. Det är väldigt få som vågar lämna den banan. Jag tror att vi i framtiden kommer att ha kortare utbildningar eftersom det blir både möjligt och nödvändigt att utbilda sig för olika saker under hela livet.
– För akademin är det en utmaning när allt blir mer interdisciplinärt. AI inom medicin, 3D-printing och VR för arkitekter, konstutbildningar och AI, beteendeanalys så att vi kan utveckla robotar som samarbetar. Ämnen som matematik, fysik och datakunskap blir verktyg när vi utbildar oss i sociala färdigheter som kommunikativ eller strategisk kompetens. Utmaningen är att vårt utbildningssystem inte ser ut så idag. Vi har inte lärare som är utbildade att lära ut de ämnena, vilket är problematiskt när vi ska utveckla vårt samhälle. Vi måste hitta sätt att ta in det nya och fasa ut det gamla.
OM ATT RESA
– Jag tror att flygplatsen kommer att bli kopplad till omvärlden på ett helt annat sätt, med autonoma bilar som kan bokas, incheckning i bilen på väg in och att du lämnas av vid en hub på andra sidan incheckningen. Bättre rutiner och enklare resande tar bort den stress som många känner för att saker händer eller ska hända. Snart kan vi flyga på ett annat sätt, ett sätt där det finns mer plats för alla och där resan går snabbare.
– Flygplatsen är ett ställe du åker till för att ta ett flygplan som för dig någonstans, den finns där både av säkerhetsskäl och av praktiska skäl. Flygplan och banor måste ju få plats. Den kommer att behövas även i framtiden, men hur jag kommer dit och hem kan göras mycket skönare. Mycket blir annorlunda om du vet att bilen eller bussen väntar utanför och att du inte behöver oroa dig för bagaget som transporteras automatiskt. Bussen och bilen behövs, men tjänsterna runt omkring kommer att bli mer tillgängliga. Hela processen ska vara sömlös, det ska inte vara någon stor skillnad mellan att gå till jobbet och att flyga till Frankfurt.
– Idag är vi många som träffas på flygplatser för att ha möten. Istället för att träffas på universitetet, ses vi på flygplatsen i Frankfurt eller München. Det blir vår hub. Där får vi den maximala tiden tillsammans. Jag skulle vilja se ännu mer möjligheter att göra någonting aktivt, både under väntetiden och på resan. Tänk att ha en konferens om digitalisering på ett flyg till Pittsburgh, bara för att vi vet att det är tio personer från olika företag som är intresserade med på flyget. Kanske kommer vi att kräva ett större utbud på flyget.
Danica Kragic Jensfelt efterlyser en mer underhållande och kreativ miljö på flygplatsen. Det ska vara en rolig plats där något nytt har hänt sedan sist, en plats där man kan bli både förvånad och inspirerad.
– På flygplatsen går man ofta långa sträckor och det kunde hända mer på vägen. Nya kreativa kontor har aktiva väggar, man hör fåglar och vatten som rinner – upplevelser som dämpar stress. Det går också att skapa platser för inspiration. Jag har en gång varit på en flygplats där man fick testa olika stolar. Tänk om Arlanda kunde erbjuda en utställarmiljö där man visar upp något nytt för en kort tid. Stolar, konst eller något annat som byts ut efter några månader. Pop-up, skapat för stunden.
NY TEKNIK, RUNT, PÅ OCH I KROPPEN
– I Frankrike ska man öppna en drönarlinje för paketleveranser. Sådant får vi se mer av, tekniken kommer att utvecklas och vi får större sådana farkoster. Det finns utmaningar som måste lösas, som integritetsfrågor, men tekniken skapar möjlighet till säkrare transporter av mediciner, patienter och vanliga resenärer.
– Nu finns det chip i pass och en del opererar in dem för att alltid ha dem med sig. Automatiseringen ger bättre flöden och mindre stress. Samtidigt samlas enorma mängder information. Det kan vara skrämmande för många att det finns någon som vet allt om vad och hur mycket jag handlar, vart jag reser och vilken skostorlek jag har.
– Det är helt mänskligt att vi på daglig basis tar beslut som inte är optimala för miljön, våra grannar eller för oss själva. Idag har vi system där du kan mata in hur mycket du flugit och se hur det påverkar omgivningen i form av koldioxidutsläpp – i framtiden kommer vi att ha AI-system med oss som kanske inte förbjuder oss att göra saker, men som föreslår alternativa lösningar.
OM ROBOTAR OCH NYA JOBB
– Idag finns det många tjänster som vi kan tänka oss, men som inte finns, för ingen vill utföra dem. Det finns också jobb som är smutsiga, farliga och som sliter på kroppen. Varje gång jag ser ett flygplan lastas och hur de som arbetar med det kryper in i lastutrymmet, tänker jag att nu har jag packat 23 kilo i min väska som de måste flytta på. Varför har vi inte robotar som gör det?
– Sen har vi arbeten som inte är så synliga – vem städar toaletterna på Arlanda, och vem förbereder maten till flyget? Jag är inte kräsen, men jag tänker på om alla tvättat händerna eller om salladen är sköljd. Om jag vet att robotar förberett maten i ett garanterat rent utrymme, kanske jag blir mindre orolig. Allt som har att göra med tråkiga och farliga jobb kan och borde försvinna. Det betyder att många jobb försvinner, men inte från ett givet datum, utan gradvis. Många är oroliga för vad som händer med taxiförarna när det kommer självkörande bilar, men förarna kommer ändå att finnas med i bilen. Vad som händer är att de istället ska ta hand om kunden, hjälpa till med väskan, rullatorn eller något annat. Vi kommer att hitta nya tjänster, jobb och sätt att arbeta där vi kan använda vår kreativa sida ännu mer och istället skapa produkter och tjänster som underlättar för oss och andra. I vissa länder finns det sådan service sedan tidigare och det handlar om den sortens tjänster som man vill ha, eller kunna välja att inte ha.
OM SVERIGE
– I Sverige har vi i viss mån svårt att omfamna teknologi i god tid. Vi är bra på att introducera någonting och sedan är vi nöjda med det väldigt länge. Ibland är vi nöjda alldeles för länge.
– Jag var i San Francisco för en tid sedan. Taxi funkar inte där, men Uber finns. Jag tryckte på dela av misstag, så vi blev oväntat fyra i bilen och då fick vi utnyttja Express Highway. Det tog under en timme till flygplatsen från universitetet i Berkeley – annars kan det ta tre! Det är då man inser att det ibland finns en lösning som inte är kompatibel med den lösning vi har, och att vi inte kan omfamna teknologin för att den strider mot något annat i systemet. Jag tror att vi kan vara modigare här i Sverige. Vi har svårt att ta beslut som vi inte vet vart de leder. Vi är så rädda att någon ska komma och säga att det där beslutet tog du och det var fel, säger Danica Kragic Jensfelt.
VÅGA TESTA
– Vi pratar om avancerade system som vi inte vet hur de kommer att påverka människan i framtiden. Det är lite som telefonerna. Först undrade vi vad man skulle göra med dem, nu kan vi inte tänka oss våra liv utan en telefon. Ibland omfamnar vi en viss teknik snabbare än vad vi tror, bara för att vi gör den till vår egen, ser vilken funktion den fyller. Då är det lätt att acceptera tekniken. På samma sätt är det med flygplatser och resande. Det finns andra sätt att göra det på, men man måste våga testa.
KAN ROBOTARNA GÖRA ALLT?
– Så länge vi bygger kroppar som liknar människans kropp och bygger förmågor baserade på sensordata på samma sätt som våra sinnen, så ser jag inga begränsningar. Det handlar mer om vilka lösningarna är, en mobil robot, eller en med intelligensen integrerad i olika aspekter av en flygplats. Det finns delvis idag, vi har byggt digitala lösningar där vi gör en del själv och det är egentligen inte en robot. Men allt annat, till exempel granskning och identifikation av det som finns i våra resväskor, kan göras av maskiner. Vi kommer också att se varianter av rörliga robotar, där en del städar och andra kanske är robotclowner som leker med barnen.
– Jag vet att många inte gillar övervakning. Jag kanske är skadad av jobbet, men jag ser inte något fel i att man kan monitorera människor, att man tittar på vilka som inte interagerar med andra och läser av kroppsspråket. Sådan teknik, i kombination med ett chip, gör att det kommer att bli mycket lättare att ha en hög säkerhet. Det är inte flygplatsspecifikt utan en allmän säkerhetsfråga. Om övervakningen gör att min dotter är säkrare, är jag beredd att ta riskerna ur ett integritetsperspektiv.
ARLANDA SOM ARENA
Det finns goda exempel på samarbeten, men inte tillräckligt många, menar Danica Kragic Jensfelt. Unga entreprenörer med massor av idéer och lösningar borde kunna omfamnas mer av flygbolag, Swedavia eller fastighetsägare och inte minst av politikerna, som måste tillåta att inte allt behöver hända i alla delar av Sverige samtidigt, för det fungerar inte.
– Vi måste göra kunskap och idéer mer tillgängliga för alla. Vi behöver också många fler arenor där vi kan visa lösningar som kan ge andra människor nya idéer. Arlanda kan bli en viktig sådan arena för unga entreprenörer och för att skapa möten. Idag har vi bilder på kända svenskar i ankomsthallen – istället kan vi presentera nya startups, företag och lösningar. Kanske kan folk komma dit en timme tidigare för att de vet att det är just där de kan lära sig något, få en snabbkurs i en ny tekniktillämpning eller titta på en ny produkt. Arlanda kan bli en stor collaboration area, lik det som finns på nätet, fast i verkligheten. Det går att bilda små hubbar med uppdaterad information, att lägga ut filmer och mycket annat. Det skulle vara spännande.
DANICA KRAGIC JENSFELT
FÖDD: 1971 i Jugoslavien
YRKE: Professor i datalogi
AKTUELL MED: En av våra främsta robotforskare, vice skolchef på skolan för datavetenskap och kommunikation, med i både Kungliga Vetenskapsakademien och IVA, Wallenbergstiftelsernas ägarbolag FAM och hedersdoktor vid Villmanstrands tekniska universitet. Utsetts till årets framtidsmama 2016 och fotomodell för modehuset Rodebjer
RESER: till Kroatien
Reser själv
– Flyget gäller alltid för mig, jag flyger nästan alltid inom Sverige också. Det handlar om tid, men också att jag är van vid resandet och har mina rutiner för vad jag ska göra på vägen till Bromma eller Arlanda. Men vi gör ofta saker utan att tänka. Det är en utmaning att se hur vi drivs av våra rutiner och vad vi kan göra för att ändra dem.
Resmål
– Min syster bor i Princeton strax utanför Manhattan, det låter kanske löjligt, men New York är både litet och stort. Jag blir lite borttappad i Los Angeles och San Francisco, och detsamma i Japan och Kina. New York är lagom för att få känslan av något helt annorlunda. Annars åker jag till Kroatien, så klart, men av en annan anledning. Värdet av att få sol i mars, även om det är kort, och sedan flyga tillbaks är högt. Men ska jag få ihop familj, akademi och tyger – jag är galen i tyger och syr egna kläder – då är det Manhattan som gäller.
Kan robotarna göra allt?
”Så länge vi bygger kroppar som liknar människans kropp och bygger förmågor baserade på sensordata på samma sätt som våra sinnen, ser jag inga begränsningar. Det handlar mer om vilka lösningarna är, en mobil robot, eller en med intelligensen integrerad i olika aspekter av en flygplats.”
AI – Artificiell intelligens
Artificiell intelligens (AI) är intelligens som uppvisas av maskiner. Det är också namnet på det akademiska område som studerar hur man skapar datorer och datorprogram med intelligent beteende. De flesta AI-forskare och AI-läroböcker definierar detta område som ”studiet och utformningen av intelligenta agenter”, där en intelligent agent är ett system som är medveten om sin omgivning och vidtar åtgärder som maximerar sina chanser att lyckas. Typiska uppgifter för artificiell intelligens är mönsterigenkänning, bildanalys, talförståelse, skapande av bevis och spel.