Gert Wingårdh är en av Sveriges mest kända och framgångsrika arkitekter. Villor, forskningslokaler, fabrikskomplex, ambassaderna i Berlin och Washington, skolor och hotell, finns på meritlistan. Universeum, Chalmers kårhus och den uppmärksammade Kuggen på Lindholmen har alla tre blivit landmärken i Göteborg. Den som flyger från Arlanda kan svårligen missa att se det spektakulära flygledartornet, ytterligare en av hans skapelser. Han är prisbelönt ett antal gånger, är både professor och hedersdoktor på Chalmers Tekniska Högskola och TV-kändis från programmet Husdrömmar.
För Gert Wingårdh är flygplatsen en mötesplats och kanske också snart en stad.
– Jag jobbar med Arlandas utveckling, så jag är färgad av det, men jag tänker att vad man vill se på Arlanda är stad och jag ser därför gärna en slags stadsexpansion kring flygplatsen. Vi pratar om ett av de stora paradigmen nu, ett där alla är överens, och det är att alla vill ha en slags blandstad med både boende och arbetsplatser. Då undrar man kanske hur boende kommer in i en så bullrig och utsatt miljö som en flygplats ändå är? Vad jag vet är det, åtminstone inte ännu, planerat för boende i Airport City Stockholm, men det kanske kommer, vem vet? Vi arbetar med bostadsprojekt där man istället för att ha öppningsbara fönster i bostadshusen förlitar sig på ventilationen. Man kan tycka olika saker om det, men sådana projekt gör det plötsligt möjligt att bo på eller vid flygplatser och det kanske är något som är väldigt, väldigt intressant för en del.
FRÅN FLYGPLATS TILL STAD
– Stadskänslan efterfrågas nu. Vi gjorde precis några förslag till en shoppingmall och food court. De bad oss att se till att den skulle se mindre ut som en vanlig shoppingmall och mer som en stad. Det är precis samma sak som gäller för flygplatser. De ska se mindre ut som flygplatser och mer som en stad och det tror jag mycket på. Det är det som är nyckeln för framtiden, mångfald på riktigt. Det finns idag bra koncept, också kvalitativt, både på Arlanda och Landvetter, inte minst när det gäller maten. När fler och fler människor spolar emot oss, så skapas utrymme för större variation.
– Jag tror att Arlanda har en otroligt stark framtid. Om tio år eller längre bort kommer Arlanda kanske att vara Stockholms nya centrum. Vi får en ny satellitstad som växer fram och där mycket av långdistansflyget connectar oss. Och jag tror också att vi snart, kanske bara ett tiotal år bort, kommer att ha ett elektrifierat flyg och – som till skillnad från järnvägen – inte är bundet till stationerna längs linjen, utan flexibelt. Det är spännande att Uber har presenterat planer på små helikopterliknade flygplan som tar fem–sex personer och som kan användas i upp till fyra mils radie. De har redan lagt ut beställningar. De ska produceras storskaligt om fem eller sex år. Förutsättningarna är att en resa med ett sådant flygplan ska kosta lika mycket som en taxiresa över motsvarande distans. Det tror jag kommer att förändra väldigt mycket.
– Samtidigt tycker jag absolut att bilen ska finnas och att den ska kunna komma långt fram mot terminalerna, men också att man ska bygga in parkeringshusen så att det inte är de som dominerar miljön när man rör sig på flygplatsen. Nu får jag känslan av att parkeringshusen är som stora bufflar som ligger och är i vägen på något sätt. De behöver finnas, men det finns arkitektoniska sätt att göra en upplevelse av dem istället, så att de inte blir så påtagliga och dominanta som idag.
MÖTESPLATSEN
– Vi kommer att värdera väldigt mycket att kunna ha möten och social interaktion vid flygplatserna. Om man som jag jobbar runt omkring i landet och utomlands, är det flygplatsen som är mötesplatsen. Vi arbetar just nu med ett projekt i Prag och ska få ihop folk från Prag, Paris, Madrid och Sverige på ett ställe, och då har det visat sig att Düsseldorfs flygplats passar alldeles utmärkt för det. Det är en bra hub, med korta väntetider för alla involverade parter. I en globaliserad värld jobbar vi med olika människor och då blir just korta väntetider ruskigt intressanta.
– Jag tycker att det som är fantastiskt med flyget är att det är så pålitligt och har väldigt lite förseningar. Även om vi människor kommer resande från lite olika håll kan vi faktiskt lita på att vi kan genomföra mötet på två timmar. Då har folk kommit fram i tid och kan komma iväg hem i tid för att hämta på dagis eller vad som nu behöver göras. När jag jobbar med Swedavia är det praktiskt för mig eftersom de finns på Arlanda. När jag landat hoppar jag in i bussen, sedan är det bara att sätta sig i konferensrummet, och när jag är klar kan jag ta bussen tillbaka till terminalen igen.
STÄNDIG FÖRÄNDRING
Det finns de som hävdar att alla flygplatser ser likadana ut, oavsett var i världen man kommer finns samma transithallar och samma affärer – men Gerth Wingårdh håller inte riktigt med.
– Personligen tycker jag nog inte att flygplatserna är så lika varandra. Arlanda, Gardermoen, i viss mån Kastrup och även Landvetter har sina egna karaktärer. Utbudet av affärer, varor och mat kanske är standardiserat, men det är en diversifiering på gång. Och ska man planera för framtiden handlar det om att driva upp just den där diversifieringen, att få fram en massa olika saker, det är en av nycklarna. Sedan tror jag inte att det i första hand är så mycket utomhusmiljöerna som inomhusmiljöerna som det handlar om. De är någonstans ständigt, ständigt stadda i förändring och det är ingen nackdel. Om du tittar på Arlandas terminal 4 så är det väldigt mycket som har ändrats där genom åren. Man ska inte känna någon sorg för det, ständiga förändringar är helt okej, tycker jag. Olika inredningsstilar och material kommer och går, det intressanta är trots allt människorna i det hela.
INDIVIDUELLA GROTTOR
– Det gäller förstås att inte skapa onödig stress på flygplatsen. Ett visst lugn är bra, man ska undvika stroboskopljus och alltför högt ljud är inte det bästa i alla lägen. Men ibland behövs det motsatta. Ta ett ställe som exempelvis Joe & The Juice i terminal 4 på Arlanda. Det är att komma bort från flygplatsmiljön när jag går in på ett ställe där musiken är lite högre och det är någon slags loungesittning istället för det vanliga. Vi har märkt att det är en hel del människor, inte nödvändigtvis bara unga, som går dit och sätter sig och jobbar med sina laptoppar. Här har det på något sätt skapats en liten förflyttning från flygplatsmiljön och bakgrundsmusik som är bra, både miljömässigt och mentalt.
– Tysta miljöer och laddstationer för plattan och allt sådant behövs, men jag och många andra tycker att just förflyttningen mellan miljöer är rätt skön. Därför tror jag mer på diversifiering, att det är mer det än tysta bubblor som vi ska eftersträva. Olika grottor som passar olika individer, en större diversifiering helt enkelt, säger Gerth Wingårdh.
– Konstutställningarna på flygplatserna har varit spännande, men man kan ju fundera på var de ligger. På Landvetter fanns den före säkerhetskontrollen in till inrikes och alla är ju stressade för att hinna igenom kontrollen. Hade den legat efter tror jag att det hade varit dubbla antalet besökare. Efter säkerhetskontrollen kan man känna att man i någon mån kontrollerar sin tid, men inte före. Det kan ta tio minuter att komma igenom, eller två, och åker du inrikes har du ju mindre marginaler, typ tio minuter eller så.
DET NORDISKA UTTRYCKET
– Arlanda ska kännas svenskt eftersom den ska kännas som den plats man kommit fram till. Frågan är vad som är särskiljande för Sverige? Vi brukar tala om det nordiska ljuset och en preferens för varmare färger än vad man har längre söderut, men jag tycker att det är väldigt svårt att göra en sådan karaktäristika. Den blir ju dessutom mer och mer ifrågasatt idag. När 20 procent av Sveriges befolkning har sitt ursprung i andra länder med andra värderingar – varför ska vi exkludera dem? Vi måste hitta en särart, allt ska absolut inte vara likadant, för det vill vi inte ha.
Gert Wingårdh tycker också att svenska arkitekter är ganska modiga och att det idag går att tänka annorlunda.
– Sett ur ett arkitekturperspektiv vågar vi rätt mycket i Sverige idag. Vi har gått från en extrem försiktighet i vår arkitekturutövning till en faktiskt rätt tillåtande sådan. Däremot finns det idag, och det gäller för alla civiliserade stater, en rädsla för att göra fel. Man blir så rädd att göra fel att man att man nästan aldrig orkar göra rätt. Det där med riskminimering och unga chefer som bara bevakar sitt jobb och ser det som en transportsträcka där man inte ska göra några fel, det är problematiskt.
SKYLTFÖNSTRET
– Jag tror inte att flygplatsen är ett skyltfönster längre. Om jag kommer till Frankfurt är jag tveksam till om flygplatsen är en bra representation av vad Tyskland är. Folk är inte intresserade av Sverige eller Tyskland på flygplatsen, de vill komma fram dit de ska. Eftersom Landvetter inte har många interkontinentala direktlinjer, väljer jag väldigt ofta mellan Frankfurt och München och då väljer jag nästan alltid München eftersom det är en väldigt lättorienterad flygplats. Den har aldrig känts trång och full av människor och den är extremt lättförståelig på alla vis. Det är samma sak om jag flyger till London. Då är det väldigt trevligt att flyga med British Airways till Heathrow. Då kommer man till deras Terminal 5 som också är extremt lättorienterad. Jag är säker på att jag kommer igenom kontrollerna, hittar rätt och allt sånt där. Det har betydelse, betonar Gerth Wingårdh.
HONGKONG OCH GARDERMOEN
– I Skandinavien och Europa känns det ofta som om terminalerna är hopbyggda till någon slags konglomerat som man kan gå tvärs igenom. På andra ställen hamnar man i avgränsade byggnader som kan ha mer av en egen karaktär. På Heathrows Terminal 5 är man i British Airways värld, och det kan man vara ganska nöjd med att vara. Många amerikanska flygplatser är också uppdelade i ganska små distinkta byggnader.
– Några av de flygplatser jag gärna tittar på idag, fast jag faktiskt ännu inte besökt någon av dem, är Hongkong och Peking. Båda har en intressant Y-form och är överblickbara och kan uppfattas som ett enda stort rum. De har en geometri som rör sig långsamt och som bara är möjlig att fånga med datorer. Det är stora rum, otroligt förebildliga. Kuwait kommer att få en vacker flygplats med fina betongvalv som jag tror kommer att bli mycket uppskattade. Annars är det inte så att jag vill peka ut någon särskild flygplats. Jag flyger till flygplatser som Logan i Boston, Dulles i Washington och till San Francisco och där finns inget som är speciellt kul att visa upp. Den nya delen av Dulles är en lång linjär pir, med brist på kärlek i alla stycken.
– I Paris landar jag alltid på Terminal G på Charles de Gaulle, den är stor som Bromma ungefär, med alla Brommas fel och förtjänster. Förtjänsterna är att jag alltid kommer igenom säkerhetskontrollen på fem minuter och att det går att ha en total överblick. Det är roligt att flyga på en sådan terminal i en storstad. Jag tycker också att Gardermoen är en stark flygplats med en bra representation av vad Norge, liksom Skandinavien, är. Här finns mycket trä och de har tagit i lite extra för att kunna använda träbalkar i taket, fast det hade varit enklare och billigare med stål. Det ger en ton och ett anslag som är bra. Hela logistiken runt, där du snabbt sitter på tåget och kommer in till stan, är också mycket bra.
GERT WINGÅRDH
FÖDD: 1951 i Skövde
YRKE: Arkitekt
AKTUELL MED: Nytt hotellprojekt vid Göteborg Landvetter Airport. Känd från TV.
RESER: till Leipzig och München
Färdmedel
– Jag åker aldrig tåg om jag kan undvika det. Jag är förtjust i att flyga för att det går fort. Dessutom är det pålitligt och bekvämt. Samtidigt har jag svårt att se poängen med spårbundna system, som rimligtvis bara kan knyta ihop några få platser längs med en linje. Det vet vi att det inte varit en särskilt bra utveckling med dem.
Resmål
– Jag åker nästan aldrig på semester, eftersom jag tycker att jag reser så mycket i jobbet. Men jag är intresserad av Europa och tycker att det är väldig kul att komma till nästan vilken större europeisk stad som helst. Min senaste resa gick till Leipzig, via Lützen, eftersom vi arbetar med ett projekt där. Det är jätteroligt att komma till en stad som Leipzig och lära sig om staden. Den var en viktig mötesplats under många hundra år, de stora landsvägarna som korsade Europa skar varandra just där. Att då få komma dit och få förstå Leipzigs historia, det tycker jag är jättekul. Europa är så rikt på sådan historia. Ett av mina vanligaste resmål är annars München. Det är en fantastisk stad, med underbara museer och julmarknad, världsbäst shopping och otroliga restauranger. Och det är så lätt, bara två timmar bort, så är man där.
