2016 blev Darja Isaksson utsedd av Veckans Affärer till Sveriges mäktigaste opinionsbildare. Då hade ingenjören från Piteå redan startat två digitala byråer och satt ett rejält avtryck, inte bara i den digitala sfären.
Idag är Darja, tillsammans med statsministern och en rad statsråd, KTH:s rektor, Scanias vd och professorn Johan Rockström, för att bara nämna några, ledamot i det nationella innovationsrådet. Det handlar om att se vilka möjligheter som digitalisering, ny teknik och nya arbetssätt skapar och hur de kan leda till ett mer hållbart samhälle. I Darjas värld borde Arlanda kunna vara ett centrum för innovation och test av nyskapande tjänster.
– Kjell A Nordström pratar om GUD, globalisering, urbanisering och digitalisering som de viktiga trenderna. I det ligger också en allt snabbare teknikutveckling. Trenderna driver på och förstärker varandra och det är klart att de också ändrar våra resvanor, men inte det att vi reser. Vi fortsätter att resa och vi kommer att resa alltmer. Det oroar mig en del, särskilt med tanke på miljön, säger Darja Isaksson.
– Utvecklingen gör att vi blir en riktigt globaliserad befolkning, något som vi aldrig tidigare har varit på allvar. Jag tror att alla millennials idag på ett naturligt sätt konsumerar internationella media och har kontakter utanför Sverige. Jag tror också att förmågan att organisera sig och samarbeta är en nödvändig kompetens vi behöver ge våra barn. I min värld är det helt självklart att vi producerar digitala tjänster med team som sitter på olika ställen på jorden. Nu börjar det gälla alla. Onlinevård som den som KRY erbjuder är bara ett exempel. Den kan organiseras globalt, eftersom det handlar om språk, inte om plats. Det betyder att vi nu går mot den första generationen av globaliserade medborgare, en generation som inte bara åker till Thailand på semester, utan som lever ett globaliserat liv. Då ligger det också i det att det blir mer resor.
De stora utmaningarna blir, enligt Darja Isaksson, att hantera koldioxidutsläppen och miljöeffekterna samt att skapa social hållbarhet.
– Klimatfrågan är av högsta prioritet, men social hållbarhet är en minst lika stor utmaning, och de hänger ihop. All utveckling är så fantastisk på många sätt. Vad vi gör är att vidareutveckla den mänskliga kunskapen, problemlösningsförmågan, allt det. Det är stora grejer att ta i. Vi ser en fantastisk teknikutveckling, men samtidigt gör den att resandet ökar och det måste ske på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt.
– Självkörande eldrivna bilar blir verklighet nu, och kommer att få enorm påverkan på samhället. De är dessutom mycket säkrare än traditionella bilar. Men på försöksnivå ser vi också experiment med andra tekniker. I Dubai testar man att använda eldrivna drönare som alternativ för halvkorta sträckor.
– På mellanlånga distanser kan vi använda hyperloop eller magnettåg och sedan flyger vi på långdistanserna. Vi kommer att göra ännu fler långdistansflygningar och det betyder att vi måste sänka flygets klimatpåverkan. Där ser biobränslen ut att kunna vara en viktig del av lösningen och det skulle kunna vara en jättebra sak för Sverige – miljoner kubikmeter skulle kunna utvinnas ur vår skog, men först måste vi investera i de anläggningar som behövs.
Drönare är ett samlingsnamn på fjärrstyrda eller självstyrande luftfarkosten. De finns i alla storlekar, från leksaker till sådana som kan bära laster på flera ton. Allt fler ser dem som ett möjligt transportmedel för persontransporter. Istället för att ta bilen eller en taxi till flygplatsen, tar resenären en batteridriven drönare från busshållplatsen och minskar både bilköer och utsläpp. Försök pågår i såväl USA som i Dubai.
Zero friction
– Tekniken möjliggör en diversifiering, optimering och individualisering av allt från utbildning och hälsa till resor. Zero friction är min egen beteckning på det. Det betyder att jag får min resa på det sätt jag vill ha den, när jag vill ha den. Tjänstefiering av resor har, tekniskt sett, kunna ske rätt länge nu. Det jag tror kommer att hända de närmaste åren är att vi får möjlighet att beställa resor där vi effektivt kopplar ihop kollektivtrafik med andra fordon och transportslag. Så fort vi har det på plats kan vi optimera transportsystemet, få mindre köer och frigöra ytor i staden. Det kommer att ändra en hel del, till exempel att vi inte behöver lika mycket ytor till vägar och parkeringsplatser.
– Jag tror också att vi snart ser en annan sorts flygplats än den vi är vana vid att tänka på. I sin minsta beståndsdel skulle den vara något av en busshållplats, stadsnära och väldigt urban. Sen har vi de stora flygplatserna, men då gäller det är en annan typ av resor.
– Om vi optimerar transporterna mellan städerna, kan vi kapa restiderna jättemycket. Städerna kommer att fortsätta att breda ut sig och växa. Då gäller det att vi kan skapa landningsytor i staden, mindre flygplatser, där vi utgår mer organiserat från on demand-trafik. För långdistansresor runt planeten behöver vi stora flygplatser, men vi vet att flygplanen både går mot överljudshastighet och blir allt tystare. Det betyder att flygplatserna kan ligga närmare staden, vilket i sig inte spelar så stor roll om det finns en infrastruktur som gör att vi ändå kan ta oss dit snabbt.
Flygplatser som testlaboratorier
– Det som är intressant med flygplatser är att det är en plats där vi alla accepterar att vi är totalt övervakade. Det är okej med integritetsintrång som vi inte skulle acceptera någon annanstans. Jag får ta av mig skorna och någon klappar på min kropp. Vi underordnar oss faktiskt.
– Flygplatsen är därför en intressant plats beteendemässigt för att testa system och erbjudanden. Att kombinera säkerhet med värden som att spara tid och förenkla flygplatsupplevelsen går absolut. Det är självklart för mig att när jag går in genom dörrarna ska jag redan vara färdigscannad. När jag lämnar ifrån mig min väska, helst redan hemma, ska jag inte behöva se den igen förrän på hotellet. Kombinationen av robotar, automatiserade transporter och taggning av olika slag gör det möjligt. Men det är intressant att undersöka hur vi kan skapa lösningar som ger hög säkerhet och värnar om individens integritet på ett bra sätt. Sen kan vi använda allt från augmented reality-teknik till smart ljussättning i golven som hjälper mig och guidar mig i ett individualiserat flöde, säger Darja Isaksson och fortsätter:
– En intressant frågeställning är hur vi kombinerar möjligheterna att enkelt och med hög säkerhet identifiera människor. Idag har vi massor av olika sensorer, nästan alla har fingeravtrycksläsare på telefonerna, det finns ögonscanning överallt och vi kan operera in chip under huden för att identifiera oss eller låsa upp dörrar. Men hur gör vi det och samtidigt säkerställer att jag som individ har en hög nivå av kontroll över vilka data som samlas in om mig samt hur den används? Sådana aspekter kan också utforskas i flygplatsmiljöer.
– Nyttan med chipet är kanske inte så stor än, det är nog ärligt talat det som håller mig tillbaka i just det fallet. Finns det då andra frekventa resenärer som skulle kunna tänka sig att operera in ett chip för att slippa säkerhetskontrollen? Jag tror att de finns.
– Jag tror att utmaningen just nu är att vi bara tänker Sverige, därför är det bra att testa teknik i samarbete med ett kluster av flygplatser, så att kanske Heathrow, Arlanda, Frankfurt och Schiphol är med. Det är självklart att under de närmaste fem åren borde Arlanda och de andra se till att de har tillgång till den senaste tekniken och de processer och arbetssätt som behövs. Flygplatserna kan bli pusselbitar i ekosystemet, inte bara för att skyffla runt folk, utan även för att bygga kompetenser. På flygplatsen finns mycket av det vi behöver kunna – att hålla koll på säkerheten som är superviktig, liksom flödeshantering och automatisering. En testbädd med fokus på säkerhet och automation, det ligger i verksamhetens kärna. Att sitta och vänta tills marknaden kommer med färdiga säkerhetslösningar är ett säkert sätt att hamna på efterkälken.
Nyskapande tjänster
– Inte först om tio, utan om tre år, vill jag kunna testa nyskapande tjänster på Arlanda. Kanske kan de börja med något nytt redan nästa år, men inom tre år känns det självklart. Är man frequent flyer, eller beredd att operera in ett chip, ska man kunna testa nya säkerhets- och automatiseringstjänster, och om tio år ska min zero friction-upplevelse av rätt tid och rätt plats genom säkerhetslösningarna vara realiserad. Om tio år ska det vara självklart att vi har automatiserat så att jag inte ens behöver tänka på min väska eller på säkerhetskontrollen, eller behöver köa någonstans. Om det ligger mer än tio år bort är Arlanda redan omsprunget.
– Flygbranschen kanske är konservativ, men om vi tittar på alla andra branscher, oavsett vilken, ser vi att skillnaden mellan de som inte innoverar och de som faktiskt gör det, ökar. Varje dag. Anledningen är att de som väljer att innovera har byggt in förmågan till förändring i sina arbetsprocesser, de har gått från vattentäta femårsplaner, sådana som vi vet aldrig håller, till att klara av att jobba med agila processer och leverera. Det går inte längre att säga att en bransch går för långsamt.
Arlanda, ett skyltfönster för Sverige?
– Istället för att försöka vara ett skyltfönster, ska Arlanda se till att vara platsen där det händer, då blir Arlanda ett skyltfönster. Om man är en del av innovationen blir det trovärdigt, men att bara smälla upp posters eller ha inglasade skåp med saker i funkar inte.
– Vi behöver tänka på destinationer i en kontext som gör att vi stärker varandra genom samarbete, snarare än konkurrens. Arlanda har potentialen att vara en innovationsplats. När man kommer dit ska man kunna använda och testa tjänster som ligger i framkant, det är det som krävs. Det är mer än varumärken, kommunikation och arkitektur, det är funktionaliteten som behövs, understryker Darja Isaksson.
– Sen kan man ju använda flygplatsen för att testa nya material, kanske sådana som kan ändra egenskaper, nanoteknik, eller färger, design och formgivning, och då kan flygplatsen bli en destination för innovation. Då kan man få intressant input från en mängd håll och samtidigt en bred exponering. Kanske kan man ha olika typer av innovationserbjudanden till olika målgrupper? Jag tror att samarbete, öppenhet och att våga dela information är viktigt.
Om Sverige och konkurrensen
– Det är extremt viktigt med konkurrensförmåga. Digitaliseringen gör det enklare för nya typer av företag att komma in. Den tenderar också att öka globaliseringen av affärerna, oavsett om vi pratar molntjänster eller optimering av transporter, säger Darja Isaksson, som också reflekterar över plattformsekonomin och dess effekter på Sverige och världen.
– Det finns en anledning till att Uber har den modell de har, det handlar inte bara om bilarna. Google Innovate har datatransporterna, så tillsammans kan de bli plattformar för transportoptimering när det gäller vissa typer av fordon. Plattformsekonomin tenderar till att leda till att ett litet antal aktörer får stor makt. Sen kan du ha gigantiska ekosystem med tjänster kopplade till dem. Det är samma logik för allt, oavsett om vi pratar supply chain eller transporter är det tillgången till data som ger optimerade flöden på totalen. Det gäller även automatiseringen. Värden byggs av dem som har positionen, medan jobben skapas hos dem som har kompetensen att vidareutveckla affär och teknologi.
– Industrialiseringen betydde att vi i Sverige blev duktiga på att bygga logistikflöden och fabriker för produktion. Det byggde hela vårt välstånd, det är samma sak nu. Vi är tio miljoner i Sverige, tillsammans är vi en stad sett i en global kontext, och då inte ens en av de större städerna. Vi behöver kunna tillföra värde i en globaliserad värld. Då spelar det stor roll om vi är duktiga på att utvinna och förädla data och på att bygga tjänster. Det kommer nya tekniska möjligheter hela tiden, men det gäller att kunna plocka dem och omsätta i tjänster, produkter och upplevelser. Det är en extremt viktig kompetens idag.
Airport City
– Jag vill dra en parallell till ESS, The European Spallation Source, ute på den där åkern i Skåne. Det är också en artificiell skapelse i någon mening, precis som Arlanda. ESS är för övrigt en av de saker som ger mig hopp om Sveriges framtid. Den mest intressanta satsningen på många år. Men räcker attraktionskraften i att ha nära till en flygplats som knutpunkt? Svaret är nej. Det handlar om vad man kan erbjuda i form av värde utöver det. Det behövs en kritisk massa, kreativa människor och intressanta företag för att det ska bli av. Det som talar för en Airport City vid Arlanda är att det är trångt och dyrt i Stockholm, men på kort sikt undrar jag hur man ska samverka i området så att vi får en styrka internationellt sett.
Jag som kund
Kunden och kundens upplevelse av en tjänst eller vara är något som sysselsatt Darja Isaksson under lång tid, och hon använder gärna sig själv som exempel.
– För att kunna koppla ihop det optimala resepaketet åt mig måste många olika aktörer kunna samarbeta. Då kommer vi till min favoritsport, att data måste kunna röra sig fritt mellan olika aktörer. Man måste öppna upp och göra det möjligt för andra som också bygger tjänster att koppla ihop sig. Flygbranschen har, jämfört med många andra branscher, varit tidiga och duktiga på det, men nu vore det bra att kunna få samma smidiga hantering av saker runtomkring flygresan.
– En målbild är att allt, från min cykel till bilpoolen och hanteringen av min väska, ska funka smidigt. Då är det viktigt att Petter Stordalen kan sälja en resa ihop med hotellbokningen så att jag kan ta mig runt. Och om han ska kunna göra det krävs öppna försäljningsstrategier för kollektivtrafiken. På samma sätt, om jag ska få ihop min kortdistansresa med den lite längre flygresan, handlar det inte bara om tillval av taxiresa i betalflödet till flygbolaget. Det måste finnas fler enkla mottjänster.
Kundkontraktet
– Vi flög till Karibien i julas, fyra timmar innan avgång berättade Google för mig att mitt flyg var försenat. Det berättade inte flygbolaget förrän jag var på flygplatsen, ända in i kaklet, så att säga. Google vet att planet som är försenat ska vidare hit. Vad gör det då för mitt förtroende för flygplatsen och flygbolagen att jag får sitta inlåst i ett väntrum i tre timmar med hungriga och trötta barn? Det är något allvarligt fel med kundkontraktet när det är så uppenbart att informationen redan finns.
Samverkansprogram
– Överenskommelser om smarta transporter, bilsystem och kollektivtrafik kan inte komma uppifrån och ned i ett land som Sverige. Den svenska förvaltningsmodellen fungerar inte så. Det går inte. Alla nivåer måste ta sitt ägandeskap över frågorna. Det vi har nu är det nationella samverkansprogrammet för nya generationens resor och transporter. Det är ett forum som skapats där aktörer på alla nivåer möts och sätter gemensamma prioriteringar. Min fromma förhoppning, ur ett medborgarperspektiv, säger Darja Isaksson, är att man där sätter hederliga och viktiga prioriteringar för att sedan hålla fast vid dem. Men det är inte bara ett politiskt ansvar, det finns också ett gemensamt ansvar hos näringsliv, politik och akademi betonar hon. Man säger ju att vi är bra på samverkan i Sverige.
– Det finns bra innovationsprocesser, men de går inte inifrån och ut. Om de gör det, då är det oundvikligt att man börjar prioritera sin befintliga affär, sin befintliga verksamhet och sina befintliga kompetenser. Istället ska man utgå från användarens perspektiv så att man prioriterar utifrån där det gnisslar. De riktigt relevanta innovationerna inträffar när man ser det som händer i mellanrummet mellan den egna verksamheten och någon annans verksamhet, det kallas kundperspektiv!
– Innovation och test är inte galet risktagande, det sker kontrollerat, men det handlar om upparbetade processer för hur man ska jobba och hur man lär sig genom att föra tillbaka kunskap till teamet och organisationen. Då är samverkansprogrammen bra att ha, säger Darja Isaksson.
– Det vore superintressant att titta på flygplatserna ur ett innovationserbjudandeperspektiv. Vad krävs för att vara innovationspartner inom det som är kärnan på en flygplats? Jag tycker att det är jätteintressant att Astra har öppnat upp sina labb för partners. De har kontroll över aktörerna och vilka de jobbar med, men de har ändå ett inflöde av folk och resurser på ett helt annat sätt. Kan det vara en väg?
Darja Isaksson
FÖDD: 1976 i Piteå
YRKE: Strateg inom digital transformation
AKTUELL MED: Sitter i styrelsen för Interactive Institute och är medlem i statsministerns Nationella innovationsråd. Utsågs till Sveriges mäktigaste opinionsbildare av Veckans Affärer 2016
RESER: till Kroatien
Favoritresmål
– Det finns jättemånga ställen jag vill resa till. I närtid behöver jag åka till Beijing och Singapore – det är lite pinsamt att jag aldrig varit där. Ett favoritresmål är Kroatien, dit åker jag ofta för där har jag ett hus. Mina barn får faktiskt, lite grann, växa upp på en ö i Medelhavet.
– Det finns en massa andra ställen. Sorsele vill jag alltid till. För att min mormors barndomshem finns där. Det är tyst, snön luktar gott och man måste elda sig varm. Jag mår bra där, men jag vill inte leva där, då skulle jag bli galen. Det är skönt att åka dit, människan mår bra i naturen, vi är marinerade i den under tusentals år.
När jag reser själv
– Jag har haft kontor i Stockholm, Göteborg och Malmö och då reste jag med tåg. Jämt. X 2000 är fantastiskt. Jag skulle aldrig flyga mellan städerna, om jag inte var tvungen av någon konstig schemaanledning. Från Göteborg går tåget snabbare och jag kan jobba. Allting under fyra timmar har flyget jättesvårt att konkurrera med för mig, det går åt för mycket tid.
– Jag åker nästan alltid tåg inrikes, gärna norrut med, om det bara går. Till Luleå flyger jag, för annars tar det alldeles för lång tid, men snabbtåg förbi Sundsvall upp till Umeå skulle vara bra. Jag gillar snabba tåg, och jag tror på dem när det handlar om att bygga ihop ett land som Sverige. Sen inser jag att det är gigantiska investeringar och då måste man göra dem tillräckligt ambitiösa redan från början. Brutalt sagt tycker jag att ska man lägga spår, då ska man också konkurrera ut flyget på de sträckorna. Men vi kommer ändå alltid att flyga när det behövs. Och jag får citera Johan Rockström som säger ”allting driver mot att vi reser mer, men vi måste göra det på ett ansvarsfullt sätt”. För mig handlar det om att vi måste skapa incitament så att miljöutvecklingen och ändrade resebeteenden går snabbare.
Zero friction enligt Darja:
”Tekniken möjliggör en diversifiering, optimering och individualisering av resandet. Zero friction är min egen beteckning på det. Det betyder att jag får min resa på det sätt jag vill ha den, när jag vill ha den.”
